13 år. Sug på det lite. 13 år.

Vi har lekt med dockor tillsammans. Vi har gått i skolan tillsammans. Vi har bråkat tillsammans. Vi har hatat våra föräldrar tillsammans. Vi har skrattat tillsammans. Vi har gråtit tillsammans. Men allt har vi gjort tillsammans, och det är det som har någon betydelse.

Hon har gjort bra val i livet. Hon har gjort dåliga val i livet, precis som jag och alla andra. Jag har tyckt att hon valt fel i vissa lägen och undrat hur fan hon tänkte egentligen, men i slutändan så kommer jag ändå stå där och putta på när det går trögt för henne. Jag kommer alltid ha en axel att luta sig mot och den där lilla extra energin för att bära henne när hon inte orkar själv.

Känner du nu? 13 år.
Vet du hur långt tid det är?
När man levt 13 år så har man gått i skolan halva livet. Du har nyss gått från att sitta i mammas knä till att börja sminka dig. Du vet allt och tror att du alltid har rätt.
Det är nästan en halv linjal, nästan 4/5 av 20.
Det är så länge jag har känt henne. Hon som får mina knän att darra. Hon som får mitt hjärta att slå dubbla slag. Hon som kan få mig att känna mig vacker när jag precis har vaknat efter gårdagens fylla. Hon som vet precis vad hon ska göra för att få mig att skratta. Hon som alltid kommer finnas där i alla lägen. Hon som inte dömer för ett snedsteg jag gjort.

Det är ren och skär kärlek. Rakt igenom.
Inte den kärleken man känner till sin partner. Inte heller den kärlek man känner till sina barn, föräldrar eller husdjur.
Det här är den kärleken man känner till sin äldsta och bästa vän. Den vännen som för alltid kommer vara närmast ditt hjärta.
Det här är ingen vanlig vänskap, det är inget systerskap. Det är så mycket mer än det.
Jag älskar dig så mycket att det gör ont ibland. Utan dig hade jag inte varit den jag är idag.
Det är från dig jag får min styrka och jag vet att vi kommer gå hand i hand genom hela livet, om än på avstånd.

Jag saknar dig varje dag och kommer alltid att älska dig till månen och tillbaka. <3