Har ni någonsin saknat något så mycket att ni känner er illamående?
Ibland känner jag så. Jag bor 20 mil från min mamma, 20 mil från min pappa, 20 mil från mina syskon och 20 mil från mitt liv.
Mamma i Västerås, pappa i Stockholm. Det är svårt att få både tid och pengar att gå ihop.
Jag tog ett stort beslut att flytta och plugga i Norrköping. Det kändes bra då, och det känns fortfarande bra, men ibland längtar jag tillbaka till Stockholm och till det liv jag hade för bara några månader sen och jag funderar i stort sett hela tiden på att flytta tillbaka. Men då kommer alla andra frågor också. Var ska jag bo? Var ska jag plugga? Kommer det verkligen att bli bättre eller flyr jag bara?

Nej jag ska gå klart den här terminen i alla fall så får vi se i sommar. Det kanske känns bättre med tiden.