Foto från Hammarby Foto.

Idag har jag en riktig mammadag. Jag vill bara hem till mamma och vara liten igen. Inga idioter till killar, inga ansvar och inga problem.
Jag saknar min mamma fruktansvärt idag. Jag riktigt känner hur det bränner innanför ögonlocken.
Barnsligt? Inte alls.
Testa själv att bli huggen i ryggen av den du trodde var en av de personer som stod dig närmast.

Mamma har alltid funnits där för mig. Hon har gjort allt som står i hennes makt och lite till för att jag och mina syskon ska ha det bra.
Hon har skrattat med mig, gråtit med mig och alltid tröstat mig när jag haft det tufft. Utan henne hade jag aldrig kommit så långt som jag nu gjort.
Jag älskar dig dag som natt, sommar som vinter.
Och just idag är jag inte stark, just idag vill jag att du stoppar om mig i sängen och klappar mig i pannan tills jag somnar. Just idag vill jag att du ska vara här hos mig.
Jag saknar dig.

Tänk så fort älska kan förvandlas till hata. Linjen är tunn och det är allt för lätt att blåsa över någon på andra sidan.
Du hade min respekt, den minskar för varje dag som går.
Det kommer slå tillbaka, med dunder och brak. Det gör det alltid förr eller senare.
Du säger att du har hjärtat på annat håll. Som du beter dig så betvivlar jag att du ens har någon hjärta. Något samvete finns då i alla fall inte.
Det där med att vänner kommer i första hand verkar inte vara sant.
Den respekt som du har förlorat hos mig kommer ta en jävla tid att bygga upp igen, en tid som du inte kommer få av mig.

Lev ditt liv som du vill, men kalla mig fan inte för din vän om du inte tänker behandla mig efter det.
Vill du lämna mitt liv? Säg det direkt isf så kan jag visa dig ut.

Ja nu grinar jag ut ordentligt, ta åt dig eller inte. Men jag är så jävla äcklad just nu. Mycket av det jag sagt kommer jag säkerligen ångra imorgon. Men ibland behöver man få ur sig massa skit.

Som jag skrev i tidigare inlägg;
Should've known better than this, and I hope it hits you right between the eyes.

God natt.

Det är så jävla skönt att fotbollen är igång igen. Man glömmer liksom alla problem när man står där på läktaren och skriker för det lag som står en närmast hjärtat.
Bortapremiär, ni som vet förstår. Borås tur och retur igår. Öl, sång och mer öl på bussen ner. Nya bekantskaper. Det är något visst med bortaresor.
Idag mår man som man förtjänar men ändå sitter jag i skolan. Krigare? Det skulle jag nog säga!