Jag är tacksam för allt min pappa har lärt mig. Du lärde mig att åka skridskor i tidig ålder. Du lärde mig att utan övning kommer man ingenstans. Men det finns en detalj i allt som du har lärt mig som jag kommer minnas lite extra för resten av livet. 

Du lärde mig vad Hammarby är. 

Det är tack vare dig som jag vet att Söderstadion är mer än en betongarena. Det är ett hem, en gemenskap. Vare sig man är man eller kvinna, snickare eller kontorsnisse, vänner eller ovänner så glöms det när man kommer dit. Man dricker samma blaskiga öl, man sjunger samma sånger och man hoppas på samma lag. Vi är alla en familj. 

Det är tack vare dig som jag står där varje match, som jag åker land och rike runt för detta lag. Du har även lärt mig att Hammarby inte bara är fotboll. Du tog med mig på Hovet och visade att kärleken till Bajen finns överallt. 

Det är tack vare dig, pappa, som jag kommer stå på Friends Arena på söndag och sjunga, skrika, för allt jag är värd. Det är tack vare dig, pappa, som jag förhoppningsvis kommer rusa in på isen efter slutsignalen och gråta av kärlek tillsammans med alla andra. Tillsammans med dig. 

För du har visat mig att sport är så mycket mer än bara ett spel. Det är en livsstil, en kärlek, en gemenskap. Inte bara på planen utan även på läktaren där jag idag står. 

 

Jag är så otroligt tacksam att du är min pappa. Jag är tacksam att du lärde mig vad som är värt att prioritera. 

Jag älskar dig nå fruktansvärt och skulle inte klara en dag utan att jag vet att du finns vid min sida.