Vad är kärlek egentligen?

Är det när man får ögonkontakt och känner att "wow, det där är h*n jag vill leva med!"?
Eller är det när två kompisar inser att det inte bara är "kompiskänslor" längre? 
 
Så hur är det egentligen? Måste kärleken komma direkt eller kan den växa fram? 
Jag själv anser att känslor kan växa fram med tiden. Jag menar du blir ju kär i en person, och det tar tid att lära känna personer. 
Jag hade ju ett förhållande med en viss person i två år, och där kom inte kärlekskänslorna direkt. Det tog mer eller mindre ett halvår innan jag fick dom känslorna för honom. 
 
Finns det inte folk som har avskytt varandra från början men sen lärt känna varandra och vips så är dom kära..? 
Jo nog finns de allt.. 
 
Och egentligen, skulle man inte kunna bestämma sig för att bli kär? Det är ju rätt så psykologiskt ändå, på något sätt.. För om du intalar dig själv att verkligen inte få känslor för en person, så får du ju med all sannolikhet inte det. Varför skulle det inte kunna fungera tvärtom? Att du ger dig fan på att bli kär i någon, och så till slut blir du det. Är det verkligen bara jag som tror så? Ja, kanske det. 
 
Hm, ja det här med kärlek är inte lätt, för någon. 
Att vara kär i någon som inte besvarar dina känslor måste nog kännas som det värsta du varit med om. Men tro mig, solen finns alltid bakom alla moln. Du behöver inte komma över personen du är kär i, men som med allt annat måste du lära dig att leva med det. För vissa går det fort, för andra tar det längre tid. Men acceptera det och gå vidare. 
 
Om du alltid ser bakåt på din väg framåt kommer du att snubbla till slut. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0